|
Att missbrukaren ofta har det dåligt - det vet man.
Men hur hans/hennes anhöriga har det, frågar man sällan efter. De
lämnas allt som oftast utan information och utan stöd i sin
situation. Samtidigt känner de kraven på att ställa upp och
engagerar sig som en absolut skyldighet, trots att de kanske själva
sviktar.
Att vara anhörig, det är att ha en mängd dagliga konkreta
problem. Det är att få sin vardag uppbunden
av en missbrukares ryckiga liv - att inte våga eller kunna åka på
semester, bjuda hem goda vänner eller gå på fester. Det är att
ständigt vara beredd på att ställa upp och rycka ut - på arbetstid
och på natten. Det är ofta ekonomiska problem, bruna kuvert och
telefonsamtal
med myndigheter och arbetsgivare.
De anhörigas liv kan vara plågsamt även av andra orsaker och det
är lätt att förstå varför. Det är plågsamt att se den man älskar
stappla omkring förgrovad och förändrad "som det vore någon annan”.
Det är plågsamt att bli lurad av någon man tycker om, att höra honom
eller henne svära på att man inte druckit, att ingen sprit finns
hemma, absolut ingenting, för att därefter hitta en flaska i
stövelskaftet. Det är smärtsamt att skämmas och känna sig osäker,
att inte veta när han kommer hem och i vilket skick.
Barnen far också illa i alkoholistfamiljer. De får en högre
ångestnivå och mer dåligt samvete än andra barn. De känner sig - och
är - försummade eftersom missbrukaren står i familjens centrum, inte
barnen. Alkoholistbarn blir ofta “duktiga”, de är tvungna att bli
det för att överleva och får inte vara barn i normal omfattning.
Som anhörig till en länk är du välkommen att besöka våra
länklokaler och att vara med i våra aktiviteter.
Välkommen!
2017-08-31 |
